English Illustrator, ca.1756-1811 Scottish painter and caricaturist, was born in Edinburgh. His sons Isaac Robert Cruikshank (1789-1856) and George Cruikshank also became artists, and the latter in particular achieved fame as an illustrator and caricaturist. Cruikshank is known for his social and political satire. His parents were Elizabeth Davidson (b. c.1725), daughter of a gardener, and Andrew Crookshanks (c.1725 Cc.1783), a former customs inspector dispossessed for his role in the Jacobite uprising of 1745. He studied with a local artist, possible John Kay (1742 C1826), and travelled with his master to London in 1783. He married Mary MacNaughton (1769 C1853) in 1788 and the couple had five known children, two of whom died in infancy. A daughter, Margaret Eliza, also a promising artist, died at the age of eighteen. Cruikshank's first known publications were etchings of Edinburgh "types", from 1784. He produced illustrations for books about the theatre, did the frontispiece for Witticisms and Jests of Dr Johnson (1791), and illustrated George Shaw's extensive General Zoology (1800 C26). His watercolours were exhibited, but in order to make a living it was more lucritive to produce prints and caricatures. He was responsive to the marketplace but firm in his dislikes of Napoleon and political radicals. He and Gillray developed the figure of John Bull, the nationalistic representation of a solid British yeoman. Publisher John Roach was a friend and patron, and he later worked with print dealer S. W. Fores and Johnny Fairburn. He also collaborated, with G. M. Woodward, and later, with his son George. Cruikshank died of alcohol poisoning at the age of fifty-five as a result of a drinking contest and is buried near his home in London.  Related Paintings of Isaac Cruikshank :. | Saint Sebastian | Cock 056 | Twililght | Picking Flowers | Apollo's Chariot |
Related Artists:
BEGAS, Carl the Elder
German painter b. 1794, Hainsberg bei Aachen, d. 1854, Berlin
CLEVE, Cornelis van
Flemish painter, Antwerp school (b. 1520, Antwerpen, d. after 1570, Antwerpen).
carl gustav pilo
Carl Gustaf Pilo, konstnär, målare, född 1711 i Nyköping, död 2 mars 1793 i Stockholm Han studerade vid Konstakademien och för Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av Fredrik V och Juliana Maria samt de kungliga barnen. Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till Ehrenstrahls på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar. Tavlan Gustav III:s kröning hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, koloriten glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda. Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar festivitas detta gäller framförallt den stora kröningstavlan. Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan. Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).